Robert Ciabatti

1992 var jag med på ett stort byggprojekt, Lödöse museum byggdes. Det företag jag arbetade på hade svårt att överleva då "byggarna" slogs om de få objekt som fanns och räknade lågt på sina anbud. Vi var 100 talet anställda, turordningslistan skulle inte följas och jag fick uppleva mänskliga tragedier. Stora starka män bröt ihop och grät som barn. Vi hade inte valt någon fackligförtroendeman som på ett bra sätt kunde företräda oss vilket var en lärdom. Jag blev förbannad och klev fram och sa vad jag tyckte. Detta inledde ett par år med fackliga och därefter politiska uppdrag. Företaget gick i konkurs jag började hösten 1993 läsa på komvux och därefter fick jag några väldigt intressanta men omtumlande år. Familjen splittrades jag flyttade ifrån mitt hus och bosatte mig i en liten lägenhet. Trots att jag förlorade både arbete och familj låter det kanske konstigt om jag säger att det var tack vare detta som jag är den jag är idag. Utbildad, engagerad, orädd. Vad har jag att förlora? Bara jag får syssla med det som någorlunda intresserar mig är livet fullt av möjligheter. Politik är ändå att vilja förändra. Detta "mantra" ligger hela tiden i mitt bakhuvud:

Politik är att vilja förändra och det livslånga lärandet innebär att man hela tiden måste vara beredd på att vilja förändra både sig själv och omgivningen. Detta är något som jag ställer upp på till 100 %!